Summan av kardemumman

Nä! Nu får jag ta mig i kragen och använda några minuter till denna blogg! Det var ju typ 3,5 månad sen sist!
Antagligen har det hänt mycket sen sist... Får summera det viktigaste så nu blir det hopp i olika ämnen! :-)

Sommaren har varit fin med kanonväder och lite utflykter. Vi var på vår favoritcamping vid midsommar i Ramsvik tillsammans med svägerskan och familj. Jättemysigt! God mat, fint väder, fiske och avkoppling!

Barnen växer så det knakar! Tror de är som växter som växer mest på sommaren när solen tittar fram! :-)

Karla har blivit så stor både fysiskt och mentalt. Märks på hennes sätt att prata och argumentera att hon mognat under sommarlovet.
Signe är nu 8 månader och pigg som en mört! Väldigt aktiv! Går runt möbler och börjar klättra. En riktig charm-fia! Tiden går så fort...

Handen är helt ok och känns mycket bättre sedan operationen! Lite känselbortfall fortfarande men ingen smärta. Ärret ser ut som en larv...

Senaste tiden med min diabetes har varit väldigt uppochner... Efter att ha haft en enorm svacka med ökande Hba1c så tyckte min läkare att jag skulle få låna en Dexcom, långtidsmätare, en längre period. Det kändes som ett mycket bra beslut och jag älskar min kompis! Jag ska väl ha den ½-1 år kan jag tro. Varje vecka byter jag infusionsställe och sändare. Med ett enkelt klick får jag den nya på plats under huden där jag sedan kopplar på en liten manick. Denna skickar sedan data till en kontroll som jag bär på mig hela tiden i fickan eller i bh:n. Där ser jag hur sockret ligger hela tiden och får upp värdena i form av kurvor. Jag lär mig massor!

Jag kände att jag måste göra nåt drastiskt för att påverka mina dåliga värden och övervikt. Jens och jag började snacka om LCHF och beslutade oss för att testa. Vi har hållit på i 1½ vecka och jag måste säga att jag märkt stor förbättring på olika sätt! Mina värden har stabiliserats jättemycket, jag tar mindre doser insulin och tycker mig märka en liten förändring på magens form. :-) 2,5 kg har jag gått ner. Känns jättebra och jag hoppas vi kan fortsätta med denna livsstil om inte annat för blodsockrets skull! Jag är inte alls lika trött när jag ligger på en jämnare kurva. Har faktiskt inte ens sovit middag senaste veckan som jag annars alltid gjort med Signe! Titta på följande bilder och se mina resultat före och efter LCHF-starten:

Förstår du nu vad jag menar?!? :-) Bara att fortsätta! Ska bli intressant i September när jag ska på återbesök hos min sköterska... Hon kommer bli paff när hon ser vad som hänt! :-D

Nä, nu pausar jag för idag. Lovar att återkomma om inte allt för länge... Ska bli lite mer engagerad, jag lovar!
Tills nästa inlägg - sköt om er!

Operation och kusinmys

Nu är operationen över och allt har gått fint! Har såklart lite känningar i senorna som mörbultats och såret som är ömt. Förövrigt har det gått bättre än förväntat.
Det gick fort att göra ingreppet och det verkar som att det har läkt fint.
På fredag är det två veckor sedan och då är det dags att ta stygnen.

 

 

Förra veckan var riktigt mysig och välbehövlig. Hade besök och hjälp av bästa svägerskan Jenny från Stockholm som tog tåget ner med lilla Moa, 2 månader. Äntligen fick vi träffa varandras bebisar och lära känna dem! Inte lätt när avståndet är som det är... Skönt att ha någon att prata mammakänslor med som går igenom samma sak samtidigt. Att inte skämmas över hur man ser ut utan kan gå halvnaken och de mjölkstinna brösten slängandes utan att nån bryr sig! Haha! Vi har skrattat mycket och släppt en och annan tår. Och tack Jenny för att du hjälpte till här hemma med disk, städ och tvätt när inte jag räckte till!
Saknar er redan! Får bli en tripp till Stockholm snart för mig och Signe.

Moa med en försiktig klapp av Signe

Gosiga pyjamasfisar!

Det får räcka med detta inlägg idag. Tyvärr regnar det för fullt så man är inte så sugen på nån promenad idag... Får bli att va hemma och mysa istället! Såna dagar måste också finnas så man laddar batterierna.

Ha det bra där ute!
Hör snart!

Botten

Hej!

Pust... Nu är jag trött på min kropp!!!

Kan börja med att jag fått operationstid på min hand den 28:e mars. Det ser jag fram emot och hoppas det kommer bli bättre efteråt!

Men...det verkar som att hela kroppen ballat ur! När jag fick Signe rasade jag i vikt och mådde jättebra. Sen började jag med P-piller och vips kom 10 kg tillbaka och blodsockret följde med i samma takt, på några veckor. Jag har haft jättedåliga värden och fått öka insulinet nåt kopiöst! Har dock slutat igen med pillerna ifall detta är källan till mina förändringar.
Känner att jag tappat kontrollen helt. Mina leder värker. Jag har fått utslag i huden som antagligen är Necrobiosis Lipoidica som jag hade skov av för ca 1 1/2 år sedan. Det kan bli ett rent h-vete om det förvärras! Kan man köpa en bättre begagnad kroppshydda på blocket??

Idag var jag hos min diabetesläkare Anders. Det var egentligen en rutinundersökning som hade kunnat vara enkel om jag hade mått som tidigare. Men nu satt han och kliade sig i huvudet och såg bekymrad ut... Det insulinintaget jag har nu ska jag inte behöva! Men ändå ligger värdena inte helt bra... Han började fundera på ifall min sköldkörtel kommit i obalans efter graviditeten. Nästa vecka blir det att ta prover på det. För att hålla koll på hur mitt blodsocker beter sig dygnet runt så fick jag på studs en CGM-mätare. (Kontinuerlig mätning.) Den får jag ha en vecka och så får vi kolla vad som händer efter det. Ligger jag lågt på nätterna och får rekyler eller behöver jag ännu mer insulin??

CGM Sensor + mottagare

Känner starkt att jag får mycket mer värk och konstiga symptom i kroppen när blodsockret är i obalans. Jag behöver vara pigg nu! Jag har en bebis att ta hand om!
Kanske tur att jag har henne så jag får lite extra energi om dagarna! För även om det är krävande så rusar hjärtat av all kärlek man får av sina barn! Älskade barn!
Karla fyllde 8 år förra veckan och Signe blir snart 4 månader. Tiden rusar verkligen fort!

Minsta älsklingen i familjen <3

Nu är det dags att runda av denna dagen. Ska bli skönt att gå och lägga sig. Hoppas bara att man kan sova gott också...
Imorgon kommer lite släkt på besök. Jag suger åt mig all energi man kan få av att träffa folk! När man är mammaledig och inte träffar massa kunder om dagarna så blir man lätt lite törstande efter att umgås! :-)

Ha en bra helg allihopa!

Bebis och operation

Hej mina läsare!

Ojojoj! Har inte bloggat på snart 4 månader ser jag! :-O
Kanske för att jag haft lite annat att göra om man säger så... ;-)

Vår älskade SIGNE Magnolia Jensdottir HENRIKSSON kom till oss den 21 November, 11 dagar tidigare än beräknat. Lite kortfattat så kan jag berätta att jag samma dag åkte bussen till Helsingborg för ett vanligt besök på obstetriska. Jag träffade diabetesläkaren, tog prover och gjorde CTG. Jag berättade att jag hade en del förvärkar och att det blivit ganska tufft eftersom mina blodsockervärden plötsligt sjunkit avsevärt och jag inte visste hur jag skulle tackla det. Sköterskorna bad förlossningsläkaren kolla på mig ifall det kunde vara aktuellt med igångsättning. Det visade sig att jag var öppen 2 cm och läkaren gjorde en sk hinnsvepning. "Nu har jag grejat rejält så du kan nog räkna med att det sätter igång inom ett dygn" sa doktorn.
Oj! Det hade jag inte räknat med när jag steg upp den morgonen!
Jag tänkte att det är nog bäst att ta bussen hem igen och börja packa väskan... Sagt och gjort. På bussen började värkarna!! Ringde min sambo att han fick vara beredd att komma hem från jobbet... Bussturen tar ungefär en timme. Hemma möttes vi och packade väskan för att återvända till Helsingborg.
Klockan var ca 15 när vi kom in till förlossningen. Efter ett ganska tufft öppningsskede med lustgasen som bästis så kom vår lilla älskling till världen kl 23.15! Förlossningen gick jättebra och blodsockret höll sig hela tiden mellan 5 och 8. Kan inte önskat ett bättre avslut på en tuff graviditet!

BB

Signe är snart 3 månader redan! En glad, stark, mysig och frisk tjej!

Signe med storasyster Karla

 

Nu till något lite tristare. Mina händer som jag skrivit om tidigare, har inte blivit bättre. Efter många veckor med skenor gav jag upp. Det hjälpte inte och jag vägrar nu att använda dem när jag har bebis.
Har hela tiden värk, speciellt i ena handen och tummen. Senorna hakar upp sig och då gör det både fruktansvärt ont och man vill släppa allt man har i händerna.
Idag, äntligen, var jag hos ortopeden. Han förstod mitt problem och visste precis vart han skulle trycka...
Inom en månad kommer jag nu få en operation i vänstra handen!!!
Här kommer en kort beskrivning som jag googlat fram:

 "Senskidorna har förstärkningar för att hålla senorna intill benet, en inflammation här gör att senorna hakar upp sig under förstärkningarna. Äldre män och personer med diabetes råkar oftare ut för en sådan inflammation därför att de har en större tendens till svullnad i senorna. Vid behandling kan kortison sprutas in vilket hjälper kanske varannan patient och ses som ett bra resultat. Hjälper inte det kan man öppna och klyva senskidan på längden så att senskidorna kan glida igen." (ssdf.nu)

Ser verkligen fram emot detta och hoppas läkningen går fort!

Nu mina vänner ska jag brygga en kopp kaffe och njuta av att jag äntligen fått hjälp och att lilla Signe sover sött bredvid mig!
Ha det gott! (Lovar att skriva oftare....)

Jaha... :-(

Det är nåt hela tiden...

Var på besök hos Barnmorskan i fm. Barnets hjärta slår fint, blodvärdet är på topp! Men... äggvita i urinen och Ketoner... Hon frågade om jag haft mycket huvudvärk? Det har jag senaste veckan, men skyllt på för lite kaffe... Problemet är att dessa symptom kan tyda på Havandeskapsförgiftning. :-(
Nu blir det extrakoll på blodtrycket, som förvisso låg bra idag. Om det smiter iväg uppåt så är det inte särskilt kul... Jag ska på kontroll på fredag och måndag. Nästa torsdag blir det nytt ultraljud.

Jag är inte så insatt i Havandeskapsförgiftning, men det är ju inte så lyckat. Tydligen är det en mycket större risk för oss diabetiker att få det.
Kanske vi får träffa vår nya familjemedlem tidigare än beräknat? Såhär sent i graviditeten blir det oftast kejsarsnitt om Hf upptäcks...

Jaja, nu ska man inte gå händelserna i förväg! Det är ju inte fastställt! Bara en liten oro...

För övrigt är det ganska tungt nu på slutet. Händerna har inte blivit ett dugg bättre, snarare tvärtom. Kräks gör jag var och varannan dag och det har flera gånger resulterat i att jag fått insulinkänningar, alltså att jag inte tagit upp näringen eller sockret i maten så att värdena sjunkit jättefort. Då är det sött och soffläge som gäller tills stormen blåst förbi. Har varit nära att svimma flera gånger innan värdet stigit igen...

Ingen kul läsning för er denna gång... Men såhär är läget! :-)
Jag uppdaterar så snart jag vet vad som kommer att hända.

Hej svejs!

Kaffe och illaluktande stödskenor

Här kommer en hälsning från kaffestunden!
Idag är det fredag och man bara väntar och väntar på att familjen ska komma hem!
Var med Karla en stund i skolan på fm. Jag beundrar lärarna som står ut...
Nu är det en efterlängtad kopp Löfbergs Lila som får ta min tid! (Inget Zoegas eller Gevalia här inte eftersom det finns Värmlandspatrioter under samma tak...)

Mina händer har inte blivit bättre... Men det kommer de antagligen inte bli på ett tag. Var hos arbetsterapeuten förra veckan. Det som gissades vara karpaltunnelsyndrom visade sig vara nåt helt annat. Det är inte nerver i kläm utan inflammerade senor. Inte ett dugg bättre! Det heter med ett finare namn: Morbus de Quervain  (http://www.sodersjukhuset.se/Om-SOS/Organisation/Verksamhetsomraden/Handkirurgi/Patientinformation---Handkirurgi/morbus-de-quervain/)

Vad kan man då göra åt detta? Första steget är skenor som gjutits som stabiliserar tummarna. Jag ska inte röra på dem, utan låta senorna vila. De ska jag i första hand ha dygnet runt i 4 veckor. (Med avtagande endast vid dusch och sånt.) Lättare sagt än gjort! Jag får skavsår och smärre panik att vara spjälkad! :-O

Jag har jättesvårt att lyssna på kroppen och vila som jag ska. Jag tar av skenorna ibland och bakar, diskar, lagar mat... Vad ska man göra liksom? Jag kan ju inte bara går runt och inte använda händerna! Då blir jag tokig!
När 4 veckor har gått ska jag på återbesök till arbetsterapeuten. Hon tror att jag kommer att få fortsätta med skenorna eftersom jag har så mycket hormonförändringar i kroppen i och med både graviditeten och diabetesen. Och att jag främst ska vara glad om det inte blir värre... Pust...
Hjälper nu inte detta så kan det bli kortisonsprutor eller operation. Men det går inte göra så mycket under graviditeten. Vänta och se!
Jag önskar bara att jag kommer att kunna bära bebisen utan problem...

Kuriosa: Stödskenorna luktar redan fotsvett efter en vecka! :-P

Det var lite uppdatering. Förövrigt känner jag mig som en elefant och längtar tills bebben behagar komma ut!

Ha en fin helg!

Hemmasambo...

Jaha... Nu är man hemma om dagarna. I fredags jobbade jag mitt sista pass! Konstigt!
Sista 4 veckorna arbetade jag halvtid. Oftast 10-14.15. Det var riktigt skönt! Man kände att kroppen började ta slut efter halva dagen så att få gå hem och vila var en ynnest! Och nu, nu är jag helt ledig! Det är blandade känslor... Skönt för kroppen men en pina för den rastlösa... Det är ju trots allt drygt 2 månader tills bebben kommer.

Igår var jag på vårdcentralen för ännu en åkomma. Jag blir så trött! Mina handleder har totalhavererat. För ca 3 veckor sedan vaknade jag en morgon med att högerhanden värkte. Jag trodde att jag kanske legat på handen och hoppades att det skulle bli bättre under dagen när man kommit igång med rörelser. Men det hjälpte inte... Detta har blivit värre och värre och senaste veckan har även vänsterhanden börjat på samma sätt. Jag kan inte göra alla rörelser för det gör så ont! Det är värst på nätterna då jag till och med vaknar av smärtan. Då kan jag knappt lyfta vattenglaset som står bredvid sängen...
Efter att ha googlat på detta och även pratat med doktorn så verkar det som att det kan vara karpaltunnlar som spökar, alltså nerver som kommer i kläm. Det som dock inte stämmer är att man då brukar få domningar i händerna. Det känner jag inte alls av. Det är bara smärta och svullnad. Jag ska i alla fall till arbetsterapeuten om en vecka för att prova ut en skena till högerhanden. Den andra har jag redan en till sedan innan. Kul det kommer att bli att gå runt med båda händerna inpaketerade... NOT!

Hur som helst så är jag glad att graviditeten gått så bra som den gjort hittills! Den största biten har ju ändå handlat om diabetesen och riskerna med den. Och där har det gått över förväntan! Jag har fortfarande bra värden, med enstaka svängningar. Insulinet har jag såklart fått öka på lite till, men huvudsaken att värdena ligger på en bra nivå.
På torsdag ska jag till Helsingborg för ögonbottensfotografering igen. Hoppas att de små, små blödningarna inte blivit större och allra helst försvunnit!
För övrigt är det barnmorskan som gäller imorgon och nästa vecka blir det obstetriska i Helsingborg igen. Det är min skäl fullt upp med besök! Tror att jag kommer att få en ny ultraljudstid inbokad nu om några veckor. Enligt det schema jag fått över graviditet och alla instanser jag ska på så ser det ut som att det kommer bli UL varannan vecka framöver! Snacka om kontroll! Hoppas att bebben håller sig inom ramarna för normalstorlek... Spännande att följa utvecklingen.

Nu ska jag dricka upp sista slurken av mitt kaffe! Sen får vi se vad dagen kommer att innebära. Inget bestämt, vilket känns konstigt. Jag har lite små projekt som jag tänker ta itu med närmaste tiden. Bl a har jag tänkt måla lite tavlor, om händerna tillåter... Men om det blir idag, imorgon eller en annan dag får vi se! :-)

Glad höstdag på er!